Man kan kort beskriva ett barnhem som en slags institution för lång- eller kortvarig omvårdnad dygnet runt. Det kan också innefatta fostran av barn som inte har någon vårdnadshavare. Det är främst i fattigare länder barnhem är vanliga. I dessa länder är ofta de sociala förhållandena mycket sämre än i Sverige. Av denna anledning är barnhem bara i begränsad utsträckning förekommande i rika länder.
Det land i Europa som har absolut flest barnhemsbarn är Rumänien. Mellan år 2001 och 2010 har dock antalet barn på barnhem, samt andelen omhändertagna barn minskat rejält. Även i USA finns det riktigt många barnhem. Ett av de allra största är Bethesda Orphanage. Det startades redan år 1740 av George Whitefield. Detta är i drift än i dag. Även i Japan finns det flera barnhem. Dessa finns eftersom att föräldrar här inte kan förlora vårdnaden om sina barn så länge de inte har adopterats bort. Barnhemmen här är ofta av mycket god standard materiellt sätt och vanligen finns bara sex barn per anställd. Dock kan ofta regionala skillnader förekomma.
Det var under mitten av 1800-talet som begreppet barnhem uppstod. Innan dess benämnde man dessa hem som barnhus. Man har funnit dokumentation om svenska barnhem ända sedan 1600-talet. Till en början drevs dessa av den så kallade fattigvårdsstyrelsen. År 1926-1945 togs dock driften över av barnavårdsnämnderna. Även kommuner och landsting har sedan 1945 drivit olika typer av barnhem.
Mellan år 1924-1981 var barnhemmen den officiella benämningen på de institutioner där tvångsmässigt eller frivilligt omhändertagande av barn ägde rum. Här placerades de barn som inte ansågs kunna få bra uppfostran hemma av sina föräldrar. Det var minst 100 000 barn som någon gång mellan år 1950-1980 vistades på barnhem. Många som nu är vuxna har under senare tid klagat över vanvård på barnhemmen och därför har utredningar tillsatts.